Dikter

Ibland skriver jag dikter, eller något liknande. Det är inget jag försöker göra, dom bara ploppar upp i mitt huvud. Inspirationen smyger sig på, ofta helt plötsligt och oförutsägbart, men nästan alltid med hjälp av musik, natur, känslor, dofter, vardag, människor, drömmar….

Nu har jag inte delat mina texter på väldigt länge men idag läste jag något som jag vaknade upp med i mitt huvud en morgon för ganska exakt ett år sedan. Med lite distans, tycker jag att den blev ganska fin, så jag lägger den (och så småningom kanske fler) här för er som vill läsa.

With love from M

To you my dear friend I am tidally locked
Circling and spinning eternally
Throughout our existence we’ve soared and we’ve rocked 
Yet there’s one side of me you’ll never see


These beams I cast quite lucidly
Can stress, taunt, haunt and inspire
Though I’ve been blamed for lunacy
Moon-madness is not my desire

A play of light can cause much deceit 
I’m grey and gloomy and never glow
You see me as shiny, not always complete
When I seem half full it’s never so

My gravity weakens, your tides are low
And then when I’m stronger they’re high
My total eclipse will put on a show
Forever defined as a light in your sky

Full of bumps and craters, still I am dutiful
Seemingly here by chance
Then you look at me and you think I’m beautiful 
Everything feels like a dance

Although we’re divided by vast expanse 
I am constant and faithful, romantic and clear 
At times you will look up and at first glance
I might seem distant but I’m always right here