Tacksamhet

Vecka 49 fick jag vara gäst hos Skånes Dansteater en vecka, vilket var helt underbart. Jag fick då vara med på Heidi Vierthalers morgonklasser i Streamflow. Detta var en stor utmaning för mig, då det var ca. 20 år (och tre barn) sedan jag var dansare på den professionella nivån. Jag älskar tekniken och klasserna var jätte inspirerande men jag kämpade med att inte kunna röra mig på det sätt jag ville. Detta var mest på grund av en gammal knäskada som begränsade mig så mycket mer nu än när jag var yngre. Det var samtidigt väldigt skönt att känna en acceptans och ro i detta, att min kropp är bra som den är, vilket jag vet att jag inte hade gjort när jag var yngre.

Jag fick också följa repetitionerna av deras föreställning ”In Wind or Dust” som ska spelas för andra gången i januari och februari 2025. Det var spännande att se de olika scenerna växa fram och hur dansarna samarbetade och hjälpte varandra uppnå det som koreograferna och repetitionsledaren ville.

Oturligt nog var jag inte i toppform den veckan, mot slutet av veckan blev det tydligt att jag hade något dåligt i kroppen. I efterhand förstår jag att det var därför jag kände mig orkeslös och inte kunde prestera och socialisera som jag så gärna ville, men jag är ändå så nöjd och tacksam för den veckan och fick med mig så mycket.

Efter ett möte med VD och konstnärlig ledare Mira Helenius Martinsson, hoppas jag också på ett samarbete till film-delen av Sticks and Stones i början på 2025. Detta kommer jag såklart att berätta mer om när allt är spikat!

I slutet av 2024 känner jag tacksamhet, för smått och stort. För medgångar och motgångar. För inspiration, kommunikation, missförstånd, stöd, känslor, misstag, skratt, gråt…

Och för alla er, och troligtvis många fler som inte läser detta och som nog inte har någon aning om att dom finns i mina tankar. Tänk om man kunde visa alla man träffar genom livet, och som lämnar ett avtryck i oss, hur mycket dom betyder och att dom alltid finns med sen. Det är såklart omöjligt men nog värt att reflektera över ibland och alltid jobba med att visa min uppskattning.

Jag vet att jag har tur som kan vara tacksam för så mycket när människor i hela världen lever under hemska omständigheter. Därför känns det också extra viktigt att vara tacksam och uppmärksam och hjälpa till där jag kan, och jag ska göra mitt bästa för att bli bättre på detta under 2025.

Jag lämnar er med en liten del av ett samtal jag hade med barnen igår kväll. När jag frågade dom, som många frågar barn vid jul, ”Har ni varit tillräckligt snälla för att tomten ska komma i år, tror ni?”. Svarade Henry (7 år), ”En del barn är jättesnälla hela tiden och får ändå inga julklappar”.

Så sant, sorgligt och orättvist. Medvetenhet, medmänsklighet och kärlek behövs det alltid mer av i världen, så det är det jag önskar mig och världen i julklapp.

God Jul och Gott Nytt År!!!